svenska

Oxdjupet Det är oktobermånad, mörkt, regnet hänger i trädtopparna och allt som hörs är mumlande samtal och stöveltramp. Jaktlaget var på väg ut. Var och en till sitt pass. En ny medlem hade man i laget. En stockholmare. Lösa rykten sade att han köpt in sig för en rejäl peng men ingen visste säkert. Johansson hette han och var en trevlig karl om man bortsåg från dialekten. Han hade ingen märkvärdig utrustning. Inga konstiga märkeskläder och en studsare som han ärvt efter sin far. På älgskyttebanan visade han sig vara något av en mästerskytt. Inte ett skott missade han och inte skröt han heller. Johansson hade fått passet vid Oxdjupet. Där hade ingen älg setts de senaste trettio åren och det enda Johansson borde få ut av jakten var frisk luft. Johansson sade inget men verkade införstådd med att bästa passet inte gick till en nykomling. Jaktledaren kollade att alla var på plats med komradio och vad som återstod nu var att hålla utkik och att vänta. Johansson tittade ut över mossen som låg framför honom. Till vänster om honom syntes spår av en torvtäkt, i övrigt bara sur mossmark med några magra tallar glest utspridda över intigheten. Avstånden till tallarna var kända och gjorde det lättare att bedöma avstånd om en älg mot förmodan skulle dyka upp. Dimmorna började lätta och Johansson sökte av sin skjutsektor med kikaren. Det var tomt. Oxdjupet hade fått sitt namn efter en tragisk händelse för ett okänt antal år sedan. Det var vinter och en torpare hade fått för sig att ta genvägen över mossen ledande en oxe. Det bar sig inte bättre än att oxen trampade igenom den frusna jordskorpan. Oxen hade trampat runt i panik och till sist dragits ner i mossvattnet och tagit torpargubben med sig. Varken torpare eller oxe hade återfunnits. Sant eller osant så var det en bra historia tyckte Johansson. Johansson tittade i kikaren men mossen låg öde. Det var först när han lade kikaren ifrån sig som utsikten förändrades från en öde mosse till vad som mest påminde om hötorgskonst. ”Älg i soluppgång. 200 kronor inklusive ram”. En stor älgtjur var det och Johansson räknade tallarna. Femte tallen, det innebar 125 meter och fritt skottfält. Dessutom hade älgen vänligheten att stå blickstilla med vänstra bogen mot Johansson. Ett skott och älgtjuren föll där han stod. Inte ett steg, inte en ryckning. Han bara föll. Det knastrade i komradion. -Skott? Vem? Var? Det var jaktledaren som lade ut en allmän fråga. Johansson svarade. -Johansson. Ett skott. En tjur. Oxdjupet. -Eftersök? Det låg oro i frågan. -Nej, han ligger där han ligger men kan bli svår att få hem. Det verkar sankt där ute. Johansson klafsade iväg ut i mossen för att titta på djuret som han nyss dödat. Han var nöjd. Ett skott i bogen. Älgen hade dött lika smärtfritt som på ett slakteri. Det började fylla på med folk runt älgen. Det sades vänliga ord om ett bra skott och mumlades om att det skulle bli svårt att få upp djuret på fast mark. Vikten bedömdes av vana ögon till dryga trehundra kilo. Någon lyfte prövande i älgen och suckade. Det rådde dyster stämning tills en av gubbarna rev fram ett helrör Renat ur ryggsäcken. Han räckte flaskan till Johansson. -Ta dig en sup. Du är ny i laget och första älgen har du skjutit. Johansson tog en klunk och räckte tillbaka flaskan till gubben. -Tack ska du ha. Den satt fint. -Det var meningen, sade gubben. Edgar heter jag och bor nere vid Stommen. Flaskan gick laget runt men så vitt Johansson kunde bedöma så var det måttliga supar som konsumerades. Efter en stunds palaver beslutades att man skulle försöka dra in tjuren på fastare mark. En traktor med släp rekvirerades också. Laget samlades runt älgen, bra tag togs och på kommando lyfte man. Effekten blev att älgen låg kvar men gubbarna sjunk ner upp till stövelskaften. Svordomar avlossades, snus spottades och det bestämdes att man skulle ordna med en presenning, försöka dra upp tjuren på den och sedan hasa det hela till fast mark. Traktorn kom, presenning hämtades och nya tag skulle tas. Förståndiga gubbar med många älgar på sitt samvete menade att nu skulle det gå fint det här. Enda svårigheten var att det började bli upptrampat och blött kring tjuren och mossvattnet gick fort över stövelskaften. Man lyckades få presenningen under älgen till priset av två par stövlar och började kasa trehundra kilo död älg i riktning mot jakttornet. Traktorn, en väldig maskin av märket Belarus, stod och morrade vid jakttornet. En wire manades ut från traktorns vinsch men befanns vara för kort och gubbarna slet vidare med presenning och död älg. Det var bara några meter kvar till wiren som var alltings lösning. En av gubbarna vinkade till chauffören. -Ge mig ett par meter till så är det klart sedan, ropade gubben. Dieselmotorn morrade och traktorn körde fram några meter mot mosskanten. -Lite till, ropade gubben utifrån mossen. Det stod trettio älgjägare och betraktade det omöjliga. Traktorn rullade fram ett par meter, framhjulen skar ner i mossen. Föraren lade in backen och försökte backa tillbaka. Dessvärre hade han släpet kopplat och fick inget fäste. De stora bakhjulen snurrade allt fortare bakåt medan traktor och släp sakta med bestämt svaldes av mossen. -Hoppa för fan! Skrek någon med panik i rösten. Dörren till traktorhytten for upp och en ung man hoppade ner i träsket och sprang med klafsande steg undan från traktorn. Så gick det till när historien om Oxdjupet bättrades på med en stor älgtjur, en stockholmare och en traktor av märket Belarus.

engelska

Oxdjupet It is the month of October, dark, the rain is hanging in the tree tops and all that is heard is the muttering conversation and the boot. The hunting team was on its way out. Each one for their passport. A new member was in the team. A Stockholmer. Loose rumors said he bought himself for a hefty amount of money but no one knew for sure. He was called Johansson and was a nice man if you ignored the dialect. He had no remarkable equipment. No strange designer clothes and a bouncer he inherited from his father. On the moose shooting course he proved to be something of a champion shooter. He did not miss a shot, nor did he boast. Johansson had received the pass at Ox Depth. No elk had been seen there for the last thirty years and the only thing Johansson should get out of the hunt was fresh air. Johansson did not say anything but seemed to agree that the best pass did not go to a newcomer. The hunting leader checked that everyone was in the spot with the radio and what was left was to watch and wait. Johansson looked out over the moss that lay in front of him. To the left of him appeared a trace of peat, otherwise only mossy moss with some lean pines sparsely scattered over the peat.The distances to the pines were known and made it easier to judge the distance if a moose was supposed to show up. The fogs began to lighten and Johansson searched his shooting range with the binoculars. It was empty. Ox Depth had its name after a tragic event an unknown number of years ago. It was winter and a trooper had to make the shortcut over the moss leading an ox. It turned out no better than the ox trampling through the frozen crust. The ox had trampled around in panic and was finally pulled down into the moss water and taken the torpor guy with him. Neither the torch nor the ox had been found. True or false it was a good story, Johansson thought. Johansson looked into the binoculars, but the moss was deserted. It was only when he put the binoculars away that the view changed from a deserted bog to what was most reminiscent of hip organ art. “Moose at sunrise. SEK 200 including frame ”. It was a large moose bull and Johansson counted the pines. Fifth century, that meant 125 yards and free range. In addition, the moose had the kindness to stand still with their left bow towards Johansson. A shot and the moose fell where he stood. Not a step, not a jerk. He just fell. It crackled in comradio. -Shot? Who? Where?It was the hunting leader who put out a general question. Johansson answered. -Johansson. A shot. A bull. Oxdjupet. -Eftersök? There was concern about the matter. -No, he is where he is located but can be difficult to get home. It seems pretty out there. Johansson flipped off into the moss to look at the animal he had just killed. He was satisfied. A shot in the book. The elk had died just as painlessly as in a slaughterhouse. It started to fill up with people around the moose. Kind words were said about a good shot and murmured that it would be difficult to raise the animal on solid ground. The weight was estimated by ordinary eyes to just over three hundred kilos. Someone lifted the test in the moose and sighed. There was a gloomy mood until one of the old men tore out a whole pipe. He handed the bottle to Johansson. -Take you a sup. You are new to the team and the first moose you have shot. Johansson took a sip and handed the bottle back to the old man. -Thank you. It sat fine. "That was the point," said the old man. Edgar, my name is and I live down at the Stommen. The bottle went around the team but as far as Johansson could judge, it was moderate sups consumed. After a while, the paver decided to try to pull the bull into firmer ground. A tractor with a trailer was also requested.The team gathered around the moose, good tag was taken and on command they were lifted. The effect was that the moose remained, but the old men sank down to the boot shaft. Swearing was dismissed, snuff was spit and it was decided that one would arrange a tarpaulin, try to pull the bull on it and then hurry it all to solid ground. The tractor came, tarpaulin was picked up and new tags were taken. Sensible guys with many moose on their conscience meant that now would be fine. The only difficulty was that it started to get trampled and wet around the bull and the moss water quickly passed over the boot shaft. They managed to get the tarpaulin under the moose at the price of two pairs of boots and started to chase three hundred kilos of dead moose in the direction of the hunting tower. The tractor, a huge machine of the brand Belarus, stood and murmured at the hunting tower. A wire was pulled out from the tractor's winch but was found to be too short and the old men rubbed on with tarpaulin and dead moose. It was only a few meters to the wire that was everything's solution. One of the guys waved to the driver. -Give me a few more meters then it's done then, cried the old man. The diesel engine murmured and the tractor drove a few meters towards the moss edge. "A little more," the old man shouted from the moss.There were thirty moose hunters and considered the impossible. The tractor rolled forward a few meters, the front wheels cut into the moss. The driver put in the slopes and tried to go back. Unfortunately, he had the trailer attached and got no bracket. The big rear wheels spun more and more backwards, while the tractor and trailer slowly swallowed with determination. - Jump for fuck! Screamed someone in panic. The door to the tractor cab opened and a young man jumped into the swamp and ran with flailing steps away from the tractor. This was the case when the story of the Ox Depth was improved with a large moose bull, a Stockholm man and a Belarus tractor.

Användarvillkor

Glöm inte att följa grammatiken och kursplanen för texten du vill översätta. En av de viktiga punkterna som användarna bör vara medvetna om när de använder ordlistan för NorskEngelsk.com är att orden och texten används när översättningen lagras i databasen och delas med andra användare i innehållet på webbplatsen. Var därför medveten om problemet i översättningsförfarandet. Om du inte vill att dina översättningar ska publiceras i innehållet på webbplatsen, kontakta oss på →"Kontakta". Relevanta texter kommer att tas bort från webbplatsens innehåll så snart som möjligt.


Sekretesspolicy

Tredjepartsleverantörer, inräknat Google, använder cookies för att visa annonser baserat på användarnas tidigare besök på din webbplats eller andra webbplatser. Med hjälp av annonscookies kan Google och dess partner visa annonser baserat på användares besök på dina och/eller andras webbplatser. Användarna kan välja bort visning av anpassade annonser under Annonsinställningar. (Alternativt kan du ge användarna möjlighet att välja bort tredjepartsleverantörers cookies för anpassade annonser genom att besöka www.aboutads.info.)